Temperaturskalor
Innehåll
Vad är temperatur?
Att förstå hur temperatur definieras är en viktig grund för termoelement- och resistanstermometri. Även om begreppet kan verka enkelt är temperatur en av de mer komplexa fysikaliska storheterna att definiera och mäta exakt.
Inom mätteknik krävs ett referenssystem för enheter för att möjliggöra noggranna jämförelser. Temperatur är en av de sju grundstorheter som definieras av det internationella måttenhetssystemet (SI). Till skillnad från andra grundstorheter, till exempel längd och massa, kan temperatur dock inte mätas direkt. Den måste härledas från andra mätbara Fysiska egenskaper, till exempel resistans, tryck eller spänning.
Standardenheten för temperatur är kelvin (K), definierad som 1/273,16 av den termodynamiska temperaturen vid vattnets trippelpunkt – det unika tillstånd där vatten samtidigt förekommer i fast fas, vätskefas och ångfas. Detta motsvarar 0,01 °C på Celsiusskalan. Celsius- och Kelvinskalorna har identiska intervall; den enda skillnaden är utgångspunkten, där 0 K motsvarar −273,15 °C.
Traditionellt har ispunkten (0 °C) och ångpunkten (100 °C) använts som praktiska referenstemperaturer. Vid precisionsmätning kan dessa referenspunkter dock variera något på grund av faktorer som atmosfärstryck och luftmättnad. Vattnets trippelpunkt definieras till exempel utan närvaro av luft, medan ispunkten avser luftmättat vatten vid standardtryck.
Modern forskning har introducerat alternativa fixpunkter, till exempel galliums trippelpunkt (cirka 30 °C), som kan ge bättre reproducerbarhet under laboratorieförhållanden. Denna utveckling bidrar till att förbättra noggrannheten och tillförlitligheten vid temperaturmätning.
Den internationella temperaturskalan från 1990 (ITS-90)
Utvecklingen av internationella temperaturskalor har haft en avgörande betydelse för modern termometri. Den första standarden som fick bred användning, ITS-27, infördes 1927 och gav ett ramverk för konsekvent temperaturmätning med fixpunkter och kalibrerade givare. Den omfattade området från −200 °C (strax under syrets kokpunkt) till 1 065 °C (guldets fryspunkt), där platinaresistanstermometrar (PRT:er) användes upp till 445 °C och Pt-10%Rh vs Pt-termoelement (typ S) specificerades för högre temperaturer.
År 1968 ersattes den av IPTS-68, som införde förbättrade interpolationsformler och ett bredare temperaturområde. Utmaningar kvarstod dock, särskilt i området 630–961 °C, där termoelement gav upphov till interpolationsfel och diskontinuiteter.
Den 1 januari 1990 antogs den internationella temperaturskalan från 1990 (ITS-90), vilket innebar ett betydande steg framåt i noggrannhet och användbarhet. Viktiga förbättringar var bland annat:
- Utökning av platinaresistanstermometri till 961,78 °C (silvers fryspunkt), vilket eliminerade behovet av termoelement i detta område
- Utfasning av termoelement (t.ex. typ S) som definierande instrument på grund av begränsad reproducerbarhet (±0,2 °C), med ersättning av mer precisa PRT:er
- Borttagning av föråldrade fixpunkter, inklusive kokpunkterna för neon, syre och vatten
- Utökning av temperaturområdet ned till 0,65 K med ångtryckstermometri
- Noggrannare interpolationsekvationer för bättre precision mellan fixpunkter
- Införande av delområden, vilket gjorde det möjligt att kalibrera PRT:er över begränsade intervall och minska exponeringen för extrema temperaturer
ITS-90 delar in temperaturskalan i fem överlappande intervall, vart och ett med sin egen mätteknik:
- 0,65 K till 5 K med heliumets ångtryck
- 3 K till 24,5561 K via gastermometri vid konstant volym
- 13,8033 K till 273,16 K med kvottermometri med trippelpunkter
- 0 °C till 961,78 °C med kalibrerade platinaresistanstermometrar
- Över 961,78 °C med strålningstermometri baserad på Plancks lag
Även om termoelement av typ S, R och B inte längre ingår i den definierande skalan, används de fortfarande som sekundärnormaler och för praktiska temperaturmätningar inom industrin.
ITS-90 är inte en perfekt representation av termodynamisk temperatur, men är den noggrannaste och stabilaste skala som hittills införts och utgör grunden för temperaturkalibrering och spårbarhet världen över.
ITS-90:s fixpunkter
| Jämviktstillstånd | t90 / K | t90 / °C |
|---|---|---|
| Vätets trippelpunkt | 13,8033 | −259,3467 |
| Vätets kokpunkt vid trycket 33321,3 Pa | 17,035 | −256,115 |
| Vätets kokpunkt vid trycket 101292 Pa | 20,27 | −252,88 |
| Trippelpunkt för neon | 24,5561 | −248,5939 |
| Trippelpunkt för syre | 54,3584 | −218,7916 |
| Trippelpunkt för argon | 83,8058 | −189,3442 |
| Kvicksilvers trippelpunkt | 234,3156 | −38,8344 |
| Vattnets trippelpunkt | 273,16 | 0,01 |
| Galliums smältpunkt | 302,9146 | 29,7646 |
| Stelningspunkt för indium | 429,7485 | 156,5985 |
| Stelningspunkt för tenn | 505,078 | 231,928 |
| Stelningspunkt för zink | 692,677 | 419,527 |
| Stelningspunkt för aluminium | 933,473 | 660,323 |
| Silvers fryspunkt | 1234,93 | 961,78 |
| Gulds fryspunkt | 1337,33 | 1064,18 |
| Koppars fryspunkt | 1357,77 | 1084,62 |
Sammanfattning
- Temperatur kan inte mätas direkt utan måste härledas från relaterade Fysiska egenskaper.
- Kelvin är SI-enheten för temperatur, definierad utifrån vattnets trippelpunkt.
- ITS-90-skalan är en internationellt vedertagen och mycket noggrann metod för temperaturmätning över ett brett område.
- Resistanstermometri har i stor utsträckning ersatt termoelement i högprecisionsapplikationer tack vare bättre reproducerbarhet.
Obs: Informationen i denna guide tillhandahålls endast för allmän information och utbildningsändamål. Även om vi strävar efter korrekthet tillhandahålls alla data, exempel och rekommendationer i befintligt skick utan någon form av garanti. Standarder, specifikationer och bästa praxis kan ändras över tid, så kontrollera alltid aktuella krav före användning.
Behöver du hjälp eller har du en fråga? Vi hjälper gärna till – kontakta oss gärna.
Mer att läsa
Vad är ett termoelement och hur fungerar det?
Läs om termoelementens funktionsprinciper och hur de genererar EMK.
Vad är en PRT?
Läs om hur PRT-givare (RTD / Pt100) fungerar och vanliga utföranden.
Kalibrering av termoelement
Läs om olika metoder för att kalibrera ett termoelement.