Vad är ett termoelement? Hur fungerar termoelement?
Innehåll
- Vad är ett termoelement?
- Så fungerar termoelement
- Kallpunktskompensering
- Materialtyper för termoelement
Vad är ett termoelement?
Ett termoelement är en mycket tillförlitlig temperaturgivare som används för att mäta och reglera temperatur i industriella, vetenskapliga och kommersiella tillämpningar. De tillgängliga typerna och utförandena möjliggör tillförlitliga mätningar inom ett brett temperaturområde – från kryogena förhållanden till högtemperaturprocesser.
Hur fungerar termoelement?
Ett termoelement består av två olika metalltrådar som sammanfogas i ena änden och bildar en temperaturmätande mätpunkt (kallad ”varma lödstället”). När mätpunkten utsätts för en temperaturförändring alstras en liten elektrisk spänning (termoelektrisk spänning), som motsvarar temperaturskillnaden mellan mätpunkten och ledarändarna.
Denna effekt, som kallas Seebeck-effekten, upptäcktes först av Thomas Johann Seebeck i början av 1800-talet. Även om två olika metaller kan generera en spänning är det bara specifika termoelementtyper (till exempel Typ K, Typ J och Typ T) som ger stabila, noggranna och förutsägbara temperaturavläsningar i olika miljöer.
Varför välja termoelement för temperaturmätning?
Termoelement används i stor utsträckning inom branscher som:
- Tillverkning och processreglering – exakt temperaturreglering
- Fordons- och flygindustrin – övervakning av motor- och avgastemperaturer
- Vetenskap och hälso- och sjukvård – tillförlitliga mätningar vid höga temperaturer
Deras tålighet, korta svarstid och breda temperaturområde gör dem till ett idealiskt val för krävande förhållanden.
Kundanpassade termoelement för din applikation
Vi är specialiserade på specialtillverkade termoelement som är utformade för dina specifika applikationsbehov. Oavsett om du behöver:
- Mineralisolerade termoelement
- Termoelement för ytmätning
- Högtemperaturtermoelement med keramisk mantel
Våra erfarna ingenjörer hjälper gärna till. Kontakta oss på 08 252 202.
Behöver du råd om val av termoelement?
Kontakta en av våra erfarna ingenjörer på
08 252 202.
Populära termoelement
Mineralisolerade termoelement
Robusta givare, idealiska för de flesta applikationer. Stort urval av anslutningsutföranden, t.ex. förseglingar, kablar, kontaktdon, kopplingshuvuden m.m.
Termoelement för allmän användning
Ett brett utbud av termoelement för många applikationer. Handhållna givare, ytgivare, bajonett-, bult- och lappgivare m.m.
Termoelement för ytmätning
Ett sortiment av termoelement för olika tillämpningar inom yttemperaturmätning.
Miniatyrtermoelement
För precisionstemperaturmätning där minimalt intrång och kort svarstid krävs.
Behöver jag ett termoelement eller en RTD?
Se vår praktiska guide om val av termoelement eller RTD för din applikation.
Så fungerar termoelement
Ett termoelement är en enkel men mycket effektiv temperaturgivare som bygger på Seebeck-effekten. Det består av två olika metalltrådar som är sammanfogade i ena änden och bildar en mätpunkt (det varma lödstället), medan de andra ändarna kallas det kalla lödstället.
När det varma lödstället utsätts för en temperaturförändring bildas en temperaturgradient mellan detta och det kalla lödstället, vilket genererar en liten spänning (elektromotorisk kraft, EMK). Spänningen, som mäts i millivolt, motsvarar temperaturskillnaden över ledarlängden.
För att få en korrekt temperaturavläsning refererar en visningsenhet för termoelement elektroniskt det kalla lödstället till 0 °C och använder en formel för att omvandla millivoltsignalen till ett temperaturvärde (°C eller °F).
Hur genererar ett termoelement spänning?
En temperaturgradient i en elektrisk ledare gör att värmeenergi förflyttas genom ledaren och skapar ett elektronflöde som genererar en elektromotorisk kraft (EMF). Storleken och riktningen på denna EMF beror på:
- Den temperaturskillnad som finns längs ledaren
- De material som används i ledaren
Denna termoelektriska effekt, som upptäcktes av T.J Seebeck 1822, utgör grunden för termoelementets funktion.
I en enskild ledare tar dock de interna EMF-bidragen ut varandra, vilket innebär att ingen mätbar spänning uppstår. Därför består ett termoelement av två olika metaller med skilda termoelektriska egenskaper som är sammanfogade med varandra. Skillnaden mellan deras EMF-bidrag skapar en detekterbar utspänning som är proportionell mot temperaturskillnaden mellan det varma och det kalla lödstället.
Temperaturgradienter och spänningsgenerering
Den totala EMF som ett termoelement genererar beror också på temperaturfördelningen längs varje ledare. Som visas i figur 2.1 kan olika temperaturprofiler (a, b, c) ge samma netto-EMF, förutsatt att varje ledare är homogen och att ändtemperaturerna förblir konstanta.
Figurerna 2.1 a, b, c:Temperaturfördelningar som ger upphov till samma termoelektriska EMK
Var genereras EMF egentligen?
En vanlig missuppfattning är att spänningen uppstår i själva mätpunkten. I själva verket genereras EMK:n längs hela ledarens längd i det område där temperaturgradienten finns.
Mätpunktens och referenspunktens roll
Ett termoelement mäter inte absolut temperatur – det mäter temperaturskillnaden mellan två punkter:
- Mätpunkt (M): Placerad i mediet där temperaturen mäts
- Referenspunkt (R): Där termoelementtrådarna ansluts till kopparledare.
Om referenspunkten hålls vid en konstant, känd temperatur kan temperaturen vid mätpunkten beräknas noggrant utifrån termoelementets utspänning.
Som visas i Figure 2.2 är utspänningen (ET) densamma oavsett hur temperaturgradienten är fördelad över temperaturskillnaden mellan T1 och T2, förutsatt att ledarna har enhetliga termoelektriska egenskaper.

Figurerna 2.2 a, b, c:Termoelektriska EMK-spänningar som genereras av temperaturgradienter
Viktiga faktorer för noggrann temperaturmätning:
- Materialets homogenitet: Termoelementets ledare måste vara fysiskt och kemiskt homogena genom hela temperaturgradienten. Eventuella variationer kan ge upphov till oönskade EMK:er, vilket leder till felaktiga mätvärden
- Placering av mätpunkt och referenspunkt: Referenspunkten måste hållas i en känd och stabil temperaturmiljö (isoterm). Mätpunkten måste placeras exakt på den punkt där temperaturen ska mätas
- Förlängningsledningar och kompensationskablar: Dessa kan föras in i termoelementkretsen för att ansluta givaren till instrumenteringen. För att undvika oönskad EMK måste de vara tillverkade av kompatibla material och hållas vid en jämn temperatur längs hela sin längd – eller så måste deras lödställen refereras och kompenseras korrekt.
- Förlängningsledare är tillverkade av samma material som termoelementet, medan kompensationskablar använder alternativa material som efterliknar det termoelektriska beteendet inom ett begränsat temperaturområde.
Sammanfattning:
- Termoelement genererar spänning endast när det finns en temperaturgradient mellan de två lödställena. Utan temperaturskillnad uppstår ingen spänning
- Noggrannheten beror på enhetliga termoelektriska egenskaper hos ledarna
- En fungerande termoelementkrets måste innehålla två olika metaller i en temperaturgradient
Kallpunktskompensering
Kalibreringstabeller för termoelement anger sambandet mellan utspänningen och mätpunktens temperatur, förutsatt att referenspunkten hålls vid 0 °C. Om referenstemperaturen varierar ändras utspänningen, vilket ger felaktiga mätvärden. För att säkerställa noggranna mätningar krävs kallpunktskompensering.
Historiskt åstadkoms detta genom att sänka ned referenspunkten i smältande is, så att en stabil temperatur på 0 °C upprätthölls. Figur 5.1 visar en uppställning med Dewar-kärl, en enkel men mycket noggrann metod som fortfarande används i laboratorier i dag. För industriella tillämpningar är denna metod dock opraktisk på grund av behovet av regelbundet underhåll och möjliga fel (t.ex. att is smälter och flyter på vatten vid 4 °C).
Figur 5.1: Dewarkärl med referenspunkter
Moderna metoder för kallpunktskompensering
För industriella termoelement används automatiserade system för att upprätthålla en stabil referenstemperatur:
-
Temperaturreglerade kapslingar:
- Referenspunkterna placeras i en Peltier-kyld kapsling, där de hålls vid 0 °C med minimalt fel (±0,1 °C)
- Metoden ger mycket god noggrannhet och stabilitet och överensstämmer med standardtabeller för termoelement

Figur 5.2:Temperaturreglerat hölje
-
Elektronisk kallpunktskompensering:
- En temperaturgivare (t.ex. termistor, RTD eller transistor) nära referenspunkten mäter dess temperatur
- En korrigeringsspänning adderas därefter till termoelementsignalen, antingen elektriskt eller via programvaruberäkningar i instrument som dataloggrar, temperaturregulatorer och digitala termometrar
- Många moderna instrument automatiskt tillämpar kallpunktskompensering, vilket eliminerar behovet av en extern referens
-
System med flera termoelement:
- Stora installationer använder rackbaserade system med 100+ referenspunkter i en temperaturreglerad kapsling eller ett termiskt stabilt metallblock
- Blockets temperatur övervakas och kompensation tillämpas elektroniskt eller numeriskt för varje termoelement
-
Referensenheter för höga temperaturer:
- I miljöer med hög omgivningstemperatur håller särskilda kapslingar en känd referenstemperatur
- Termoelementens mätvärden justeras till motsvarande 0 °C-värden med standardiserade korrektionsfaktorer
Så länge referenstemperaturen är känd kan temperaturen vid mätpunkten beräknas med precision.
Se vår separata sida om kallpunktskompensering för termoelement
Materialtyper för termoelement
De flesta elektriskt ledande material kan generera en termoelektrisk utsignal, men praktiskt användbara termoelement kräver:
- Ett brett och stabilt temperaturområde
- Hög signalnivå
- God linjäritet och repeterbarhet
Efter årtionden av forskning hos leverantörer, kalibreringslaboratorier och akademin omfattar termoelementmaterial nu temperaturer från −270 °C till 2 600 °C.
Standardiserade termoelementtyper
Termoelement delas in i två huvudgrupper:
-
Ädelmetalltyper (platinabaserade, t.ex. Typ S, R, B)
- Mest stabila, men dyra.
- Används upp till 2 000 °C (kortvarigt: 3 000 °C).
- Lägre utsignal än basmetaller
-
Basmetalltyper (nickel- och järnbaserade, t.ex. Typ K, Typ J, Typ T)
- Mer kostnadseffektiva, används ofta inom industrin.
- Typiskt område: 0 till 1 200 °C (bredare vid kortvarig exponering).
- Högre utsignal än ädelmetaller
Viktiga faktorer
- Instabilitet hos Typ K: känd för drift över tid och vid temperaturcykling
- Typ N (Nicrosil/Nisil): utvecklad för att förbättra stabiliteten och ge basmetallernas kostnadsnivå med ädelmetallernas prestanda
- Standardisering: enligt BS EN 60584-1 (tidigare BS 4937) och IEC 60584, med bokstavsbeteckningar
