Behöver du en offert eller rådgivning?

Kontakta en av våra erfarna ingenjörer

Call TC
TC Measurement & Control AB

Ordlista för termoelement och RTD

A

  • Absoluta nollpunkten: Den lägsta möjliga termodynamiska temperaturen: 0 K, vilket motsvarar −273,15 °C.
  • AC (växelström): En elektrisk ström som periodiskt byter riktning. Förkortning av engelskans alternating current.
  • Alfa: Beteckning för temperaturkoefficienten för resistans. För resistansgivare anges den ofta som medelkoefficienten mellan 0 °C och 100 °C: α = (R₁₀₀ − R₀)/(100 × R₀), uttryckt i °C⁻¹. För en vanlig Pt100-givare är den cirka 0,00385 °C⁻¹.
  • Alumel: Handelsnamn för en nickelbaserad legering som används som negativ ledare tillsammans med Chromel i termoelement typ K.
  • Ampere (A): SI-enheten för elektrisk ström. En ampere motsvarar en coulomb per sekund.
  • Amperemeter: Instrument som mäter elektrisk ström.
  • ANSI: Förkortning för American National Standards Institute, en organisation som samordnar standardiseringsverksamhet i USA. Ska inte förväxlas med ASTM International, tidigare American Society for Testing and Materials.

B

  • Berylliumoxid: Keramiskt material, även kallat beryllia, som kan användas för elektrisk isolering vid höga temperaturer. Damm från berylliumoxid är mycket hälsofarligt vid inandning, vilket kräver särskilda skyddsåtgärder vid bearbetning.
  • Brus: Oönskade variationer i en elektrisk signal som kan försämra mätningen.

C

  • Celsiusskalan: Temperaturskala med enheten grader Celsius (°C). Temperaturen i grader Celsius är temperaturen i kelvin minus 273,15. Rent vatten fryser vid cirka 0 °C och kokar vid cirka 100 °C vid normalt atmosfärstryck.
  • Chromel: Handelsnamn för en nickel-kromlegering som används som positiv ledare tillsammans med Alumel i termoelement typ K och tillsammans med konstantan i typ E.
  • Curiepunkt: Den temperatur vid vilken ett ferromagnetiskt material förlorar sin spontana magnetisering och övergår till ett paramagnetiskt tillstånd.

D

  • DC (likström): Elektrisk ström som inte byter riktning. Förkortning av engelskans direct current.
  • Dielektrisk hållfasthet: Den elektriska fältstyrka som ett isolerande material tål utan elektriskt genomslag, vanligen uttryckt i kV/mm. För en färdig komponent anges ofta en specificerad provspänning.
  • Drift: Gradvis förändring av en givares eller ett instruments mätegenskaper över tid, exempelvis på grund av åldring, föroreningar eller fysikaliska och kemiska förändringar.
  • Duplex: Utförande där två separata termoelement eller resistansgivare är inbyggda i samma givarenhet.

E

  • Egensäkerhet: Explosionsskyddsmetod där elektrisk och termisk energi begränsas så att gnistor eller uppvärmning inte kan antända en specificerad explosiv atmosfär under föreskrivna drift- och felförhållanden.
  • EMF (emk): Engelsk förkortning för electromotive force, på svenska elektromotorisk kraft (emk). Anger den energi per laddningsenhet som en källa tillför och uttrycks i volt. För ett termoelement motsvarar den den termoelektriska tomgångsspänningen.
  • EMI: Elektromagnetisk interferens, det vill säga elektromagnetiska störningar som påverkar elektrisk utrustning eller mätningar.
  • Emissivitet: Förhållandet mellan den värmestrålning som avges från en yta och den som avges från en ideal svartkropp vid samma temperatur och under samma spektrala och geometriska förhållanden.
  • Exponerat mätställe: Termoelementutförande där mätstället ligger utanför manteln och har direkt kontakt med mätmediet. Detta ger vanligen kortare svarstid men sämre skydd mot mekanisk och kemisk påverkan.

F

  • Fahrenheitskalan: Temperaturskala med enheten grader Fahrenheit (°F). Rent vatten fryser vid cirka 32 °F och kokar vid cirka 212 °F vid normalt atmosfärstryck. Ett temperaturintervall på 1 °C motsvarar 1,8 °F.
  • Fast förbundet mätställe: Termoelementutförande där mätstället är metalliskt förbundet med mantelspetsen, vanligen genom svetsning. Se jordat mätställe.
  • Fel: Vid mätning: skillnaden mellan ett uppmätt värde och ett referensvärde. Mätfel ska inte förväxlas med mätosäkerhet.
  • Fixpunkt: En reproducerbar referenstemperatur som realiseras genom ett väldefinierat fysikaliskt tillstånd, exempelvis ett rent ämnes trippelpunkt eller stelningspunkt, och används vid kalibrering.
  • Flexibla anslutningsledare: Böjliga, vanligen flertrådiga och isolerade ledare som används för elektrisk anslutning av en givare, exempelvis vid övergången från ett mineralisolerat termoelement.
  • Fryspunkt: Den temperatur vid vilken ett ämne övergår från vätska till fast form vid ett givet tryck. För rent vatten vid normalt atmosfärstryck är den cirka 0 °C.
  • Färgkoder: Standardiserad färgmärkning som identifierar termoelementtyp och ledarnas polaritet på kablar och kontaktdon. Färgkoderna varierar mellan olika standarder, exempelvis IEC och ANSI.
  • Förlängningskabel: Kabel för förlängning av en termoelementkrets, med ledare av samma nominella legeringar som termoelementet. De termoelektriska egenskaperna specificeras inom ett begränsat temperaturområde. Ska skiljas från kompensationskabel.
  • Förstärkning: Förhållandet mellan en krets utsignal och insignal, exempelvis utspänning dividerad med inspänning. Kan anges som ett förhållande eller i decibel (dB).

G

  • Galvanometer: Känsligt instrument för detektering och mätning av små elektriska strömmar, vanligen med hjälp av magnetisk avlänkning.
  • Glödgning: Värmebehandling som förändrar ett materials struktur och egenskaper, exempelvis för att minska inre spänningar eller återställa duktilitet efter bearbetning.

H

  • Högsta driftstemperatur: Den högsta temperatur vid vilken en givare eller ett instrument får användas under specificerade förhållanden. För en givare kan gränsen avse mätmediet, medan den för ett instrument ofta avser omgivningstemperaturen.

I

  • Impedans: Det totala motståndet mot elektrisk växelström, bestående av resistiva och reaktiva komponenter. Uttrycks i ohm.
  • ISA: International Society of Automation, tidigare Instrument Society of America. En internationell branschorganisation för automation, instrumentering och reglerteknik.
  • Isolationsresistans: Det elektriska motståndet genom isoleringen mellan ledare eller mellan en ledare och ett hölje. Mäts vid en specificerad provspänning och temperatur, med avsedda elektriska förbindelser frånkopplade där det behövs.
  • Isolerat mätställe: Termoelementutförande där mätstället är elektriskt isolerat från metallmanteln. Se ojordat mätställe.
  • Isoterm: Som adjektiv: med samma temperatur, exempelvis en isoterm yta eller en process vid konstant temperatur. Som substantiv: en linje som förbinder punkter med samma temperatur.
  • Ispunkt: Jämviktstemperaturen för en blandning av ren is och vatten vid normalt atmosfärstryck, cirka 0 °C. Används som praktisk referenstemperatur.
  • ITS-90: Den internationella temperaturskalan från 1990. Den anger fixpunkter, referensinstrument och interpolationsförfaranden för reproducerbar temperaturmätning som nära överensstämmer med termodynamisk temperatur.

J

  • Jord: Elektrisk anslutning till jord eller, beroende på sammanhanget, en gemensam referenspotential i en krets. Signaljord behöver inte vara förbunden med skyddsjord.
  • Jordat mätställe: Termoelementutförande där mätstället är elektriskt förbundet med metallmanteln. Det ger vanligen kortare svarstid än ett isolerat mätställe, men kan öka risken för jordströmmar och störningar. Benämningen innebär inte i sig att manteln är ansluten till skyddsjord.
  • Joule (J): SI-enheten för energi, arbete och värmemängd. En joule motsvarar en wattsekund.

K

  • Kalibrering: Förfarande där sambandet mellan ett instruments visning och referensvärden fastställs under specificerade förhållanden, med tillhörande mätosäkerheter. Kalibrering är inte samma sak som justering.
  • Kalla lödstället: Traditionell benämning på ett termoelements referensställe. Det behöver varken vara kallt eller bestå av en lödd förbindelse. Temperaturen måste vara känd eller kompenseras. Se referensställe.
  • Kalltätning: Tätning vid anslutningsänden av en mineralisolerad givare, ofta vid övergången till flexibla anslutningsledare. Den hindrar fukt från att tränga in i det mineraliska isolermaterialet och är normalt avsedd för lägre temperaturer än mätänden.
  • Kalori: Äldre enhet för värmeenergi, ursprungligen knuten till den energi som krävs för att höja temperaturen hos ett gram vatten med 1 °C. Flera definitioner förekommer; en termokemisk kalori är exakt 4,184 J.
  • Kelvin (K): SI-enheten för termodynamisk temperatur. Ett temperaturintervall på 1 K är lika stort som ett intervall på 1 °C, men skalornas nollpunkter skiljer sig åt: 0 °C = 273,15 K.
  • Kelvinskalan: Den absoluta termodynamiska temperaturskalan, med nollpunkten vid absoluta nollpunkten och temperaturen uttryckt i kelvin.
  • Keramisk isolering: Elektrisk isolering av keramiska material, exempelvis aluminiumoxid eller magnesiumoxid, som tål höga temperaturer. Används bland annat som pulver, rör eller isolerpärlor runt termoelementledare.
  • Kokpunkt: Den temperatur vid vilken en vätskas ångtryck är lika med det omgivande trycket. Rent vatten kokar vid cirka 100 °C vid normalt atmosfärstryck.
  • Kompensationskabel: Kabel för förlängning av en termoelementkrets, tillverkad av andra legeringar än termoelementets men med motsvarande termoelektriska egenskaper inom ett specificerat, begränsat temperaturområde.
  • Kompensationsslinga: Extra ledarslinga som dras till och från en resistansgivare utan att anslutas till mätelementet. Slingans resistans används för att kompensera för anslutningsledningarnas resistans.
  • Kompensator: I termoelementmätning: en krets som kompenserar för referensställets temperatur så att mätresultatet motsvarar en referenstemperatur på 0 °C. Se temperaturkompensator.
  • Konstantan: Koppar-nickellegering som används som negativ ledare i bland annat termoelement typ J och typ T. Termoelementkvaliteterna är specificerade för respektive typ och är inte nödvändigtvis utbytbara.
  • Kopplingshuvud: Kapsling vid en temperaturgivares anslutningsände, med anslutningsplintar och ibland en temperaturtransmitter.
  • Känslighet: Förhållandet mellan en ändring i utsignalen och motsvarande temperaturändring. För termoelement anges den ofta i µV/°C och för resistansgivare i Ω/°C. Ska inte förväxlas med svarstid.

L

  • Linearitet: Hur väl sambandet mellan in- och utsignal följer en rät linje. Avvikelsen från den valda referenslinjen kallas olinjäritet eller linearitetsavvikelse.

M

  • Medeltemperatur: Medelvärdet av temperaturer över en angiven tid, ett område eller en uppsättning mätpunkter. Beräkningssätt och eventuell viktning ska anges; medelvärdet är inte generellt lika med medelvärdet av högsta och lägsta temperatur.
  • Metallmantlad kabel: Kabel med ett skyddande metallhölje. Vid industriell temperaturmätning avses ofta mineralisolerad kabel, där ledarna är inbäddade i kompakterat mineraliskt isolermaterial innanför manteln.
  • Mikroampere (µA): En miljondels ampere.
  • Mikrovolt (µV): En miljondels volt.
  • Milliampere (mA): En tusendels ampere.
  • Millivolt (mV): En tusendels volt.
  • MI-termoelement (mineralisolerat termoelement): Termoelement uppbyggt av ledare inbäddade i kompakterat mineraliskt isolermaterial, vanligen magnesiumoxid, inuti en metallmantel.
  • Muellerbrygga: Precisionsbrygga för resistansmätning, särskilt med platinamotståndstermometrar. Den har kopplings- och omkastningsmöjligheter som minskar inverkan av anslutningsledningarnas resistans.
  • Mätområde: Intervallet mellan den nedre och den övre gräns inom vilket ett instrument eller en givare kan mäta enligt angivna specifikationer, exempelvis −50 till 200 °C.
  • Mätomvandlare: Enhet som omvandlar en mätstorhet till en utsignal med ett bestämt samband till storheten. I temperaturmätning används benämningen ofta om en enhet som omvandlar en givarsignal till exempelvis 4–20 mA eller en digital signal.
  • Mätsond: Givarenhet som förs in i eller placeras mot det som ska mätas. En temperatursond består ofta av ett mätelement inneslutet i en metallmantel eller ett skyddsrör.
  • Mätställe: Förbindelsen mellan de två olika ledarna vid ett termoelements mätände. Kallas även mätpunkt eller, traditionellt, varma lödstället.

N

  • Negativ temperaturkoefficient: Egenskap som innebär att resistansen minskar när temperaturen ökar. Förkortas ofta NTC.
  • Nicrosil–Nisil: Legeringsparet i termoelement typ N. Nicrosil är den positiva nickel-krom-kisellegeringen och Nisil den negativa nickel-kisellegeringen med tillsats av magnesium.
  • Noggrannhet: Hur nära ett mätvärde ligger det sanna värdet på den storhet som mäts. Noggrannhet är i strikt metrologisk mening ett kvalitativt begrepp; i specifikationer anges ofta i stället felgränser eller mätosäkerhet, exempelvis i °C eller procent.
  • Nolleffektresistans: En resistansgivares eller termistors resistans vid en angiven temperatur utan självuppvärmning från mätströmmen. Bestäms med mycket låg mäteffekt eller genom extrapolering till noll effekt.
  • Nollpunktsförskjutning: Förskjutning av ett instruments nollvisning eller grundsignal i förhållande till det korrekta värdet.
  • Nollpunktsundertryckning: Avsiktlig förskjutning av ett instruments mätområde så att den nedre mätgränsen ligger över noll. Exempelvis kan 4–20 mA motsvara 100–200 °C i stället för ett område som börjar vid 0 °C.

O

  • OD: Engelsk förkortning för outside diameter, på svenska ytterdiameter.
  • Ojordat mätställe: Termoelementutförande där mätstället är inneslutet i manteln men elektriskt isolerat från den. Se isolerat mätställe.
  • Omgivningstemperatur: Temperaturen i miljön som omger en givare eller ett instrument. Den kan skilja sig från temperaturen i det medium som mäts.
  • Optisk isolering: Signalöverföring mellan elektriskt åtskilda kretsar med hjälp av ljus, exempelvis via en lysdiod och en fotodetektor i en optokopplare.
  • Ordning–oordningsomvandling: Förändring i hur olika atomslag är ordnade i en legerings kristallstruktur. Sådana förändringar kan påverkas av uppvärmning och kylning och ändra legeringens termoelektriska egenskaper.

P

  • Peltiereffekten: Absorption eller avgivning av värme vid en förbindelse mellan två olika ledande material när elektrisk ström passerar. Värmeflödets riktning ändras när strömriktningen vänds.
  • Platinametaller: Metallgruppen platina, palladium, rodium, rutenium, iridium och osmium. Platina används i resistansgivare och tillsammans med platina-rodiumlegeringar i termoelement av typerna R, S och B. Platinas smältpunkt är cirka 1768 °C. Se ädelmetaller.
  • Polaritet: Anger vilken anslutning eller ledare som är positiv respektive negativ i ett angivet elektriskt sammanhang. Rätt polaritet är nödvändig vid anslutning av termoelement.
  • Positiv temperaturkoefficient: Egenskap som innebär att resistansen ökar när temperaturen ökar. Förkortas ofta PTC.
  • Primärnormal: Mätnormal som etableras med ett primärt referensmätförfarande eller genom en särskilt definierad realisering. Den utgör referens utan att behöva kalibreras mot en annan normal för samma storhet.
  • PRT: Förkortning för platinum resistance thermometer, på svenska platinamotståndstermometer. Temperaturen bestäms genom platinans temperaturberoende resistans.
  • Pyrometri: Temperaturmätning, särskilt vid höga temperaturer. I modern användning förknippas termen ofta med beröringsfri temperaturmätning utifrån värmestrålning.

R

  • Referensställe: De anslutningar där termoelementets ledare övergår till mätinstrumentets ledare, vanligen av koppar. Anslutningarna ska ha samma, kända temperatur. Den kan hållas vid 0 °C eller mätas och kompenseras elektroniskt. Kallas även referenspunkt eller kalla lödstället.
  • Repeterbarhet: Hur väl upprepade mätresultat överensstämmer när samma storhet mäts under samma förhållanden under en kort tidsperiod.
  • Resistans: Elektriskt motstånd mot ström, uttryckt i ohm (Ω). För en homogen ledare beror resistansen på materialets resistivitet, ledarens längd och dess tvärsnittsarea.
  • RFI: Förkortning för radio-frequency interference, på svenska radiofrekventa störningar. En form av elektromagnetiska störningar.
  • RTD: Förkortning för resistance temperature detector, på svenska resistansgivare eller motståndstermometer. Temperaturen bestäms genom resistansen hos ett metalliskt mätelement, vanligen av platina och utfört som tråd eller tunnfilm. Pt100 och Pt1000 är vanliga typer.

S

  • Seebeckeffekt: Uppkomsten av en termoelektrisk spänning till följd av en temperaturskillnad. I ett termoelement ger två olika ledarmaterial en mätbar spänning mellan referensändarna när mätstället och referensstället har olika temperatur.
  • Seebeck-emk: Den termoelektriska tomgångsspänning som ett termoelement ger upphov till när mätstället och referensstället har olika temperatur.
  • Seebeckkoefficient: Den termoelektriska spänningens ändring per temperaturändring. För ett termoelement motsvarar den derivatan av dess emk med avseende på mätställets temperatur vid konstant referenstemperatur, vanligen uttryckt i µV/°C.
  • Sekundärnormal: Mätnormal som etableras genom kalibrering mot en primärnormal för samma storhet.
  • Signal: En storhet, exempelvis en elektrisk ström eller spänning, som förmedlar information om ett mätvärde eller ett tillstånd.
  • Skyddsficka (thermowell): Trycktät skyddshylsa med sluten ände som monteras i en process och rymmer en temperaturgivare. Den skyddar givaren mot processmediet och kan, om konstruktionen medger det, göra det möjligt att byta givaren utan att öppna processen. Benämns ibland även skyddsrör.
  • Skyddshuvud: Skyddande kapsling vid en temperaturgivares anslutningsände. När kapslingen innehåller elektriska anslutningsplintar används vanligen benämningen kopplingshuvud.
  • Skyddsrör: Rör med sluten ände som skyddar en temperaturgivare mot mekanisk och kemisk påverkan. Tillverkas exempelvis av metall eller keramik. För trycktät montering i en process, se även skyddsficka.
  • Slingresistans: Den sammanlagda resistansen i en elektrisk slinga. För en termoelementkrets omfattar den båda termoelementledarna samt eventuella förlängnings- eller kompensationsledningar och anslutningar.
  • Smältpunkt: Den temperatur vid vilken ett ämne övergår från fast form till vätska vid ett givet tryck.
  • Spann: Skillnaden mellan den övre och den nedre gränsen i ett mätområde. Ett mätområde på −50 till 200 °C har ett spann på 250 °C.
  • Specifik värmekapacitet: Den värmeenergi per massenhet som krävs för att höja ett ämnes temperatur med en kelvin under angivna förhållanden. Uttrycks i J/(kg·K).
  • Stabilitet: Förmågan hos en givare eller ett instrument att bibehålla sina mätegenskaper över tid under specificerade förhållanden.
  • Svarstid: Tiden efter en stegformig temperaturändring tills givarens utsignal har genomgått en angiven andel av den slutliga signaländringen. Vanliga mått är t₆₃ och t₉₀, motsvarande cirka 63 % respektive 90 %. Provförhållandena måste anges.
  • Svartkropp: Ideal kropp som absorberar all infallande elektromagnetisk strålning. Vid en given temperatur avger den den största möjliga värmestrålningen och har emissiviteten 1.

T

  • T/C: Förkortning av engelskans thermocouple, på svenska termoelement.
  • Temperaturelement: Den temperaturkänsliga delen av en givare, även kallad mätelement. Exempel är ett platinamotstånd, ett termoelements mätställe eller en termistor.
  • Temperaturgradient: Temperaturens förändring per längdenhet i en viss riktning, exempelvis uttryckt i K/m. Beskriver hur temperaturen varierar i rummet, inte hur snabbt den ändras med tiden.
  • Temperaturkompensator: I termoelementmätning: en enhet eller funktion som kompenserar för referensställets temperatur. Den korrigerar signalen så att temperaturberäkningen kan baseras på tabeller med referensstället vid 0 °C. Kallas även kallställeskompensering.
  • Termisk emk: Termoelektrisk spänning som uppkommer genom Seebeckeffekten. Benämningen används ofta om oönskade spänningar som orsakas av temperaturskillnader vid förbindelser mellan olika metaller i en mätkrets.
  • Termisk gradient: Annan benämning på temperaturgradient. Se temperaturgradient.
  • Termistor: Temperaturkänslig resistiv komponent, vanligen av halvledarmaterial, med en ofta stor och olinjär resistansändring med temperaturen. Finns med negativ temperaturkoefficient (NTC) eller positiv temperaturkoefficient (PTC).
  • Termoelement: Temperaturgivare med två ledare av olika material som är sammanfogade vid mätstället. Den termoelektriska spänningen beror på materialens egenskaper och temperaturerna vid mät- och referensstället. Referensställets temperatur måste vara känd eller kompenseras.
  • Termoelement av eldfasta metaller: Termoelement tillverkade av metaller med mycket höga smältpunkter, vanligen volfram och volfram-rheniumlegeringar, exempelvis typerna C, D och G. De används vid mycket höga temperaturer, normalt i vakuum eller skyddande atmosfär eftersom materialen är känsliga för oxidation.
  • Termoelement typ J: Termoelement med järn som positiv ledare och konstantan som negativ ledare. Används ofta upp till cirka 750 °C, beroende på konstruktion och atmosfär. Järnledaren är känslig för oxidation.
  • Termoelement typ K: Termoelement med Chromel som positiv ledare och Alumel som negativ ledare. En vanlig typ för ett brett temperaturområde. Referenstabeller sträcker sig ungefär från −270 till 1372 °C, men det tillåtna driftområdet beror på konstruktion, tråddiameter och miljö.
  • Termoelement typ N: Termoelement med Nicrosil som positiv ledare och Nisil som negativ ledare. Utvecklat för förbättrad termoelektrisk stabilitet och motståndskraft mot oxidationsrelaterad drift vid höga temperaturer jämfört med typ K.
  • Termoelement typ T: Termoelement med koppar som positiv ledare och konstantan som negativ ledare. Används ofta vid låga temperaturer och upp till cirka 350–400 °C, beroende på konstruktion och miljö. Referenstabeller omfattar temperaturer ned till cirka −270 °C.
  • Termoelementbrottsskydd: Funktion som detekterar avbrott i termoelementkretsen och utlöser en förutbestämd reaktion, exempelvis ett larm eller en säker utsignal. Funktionen garanterar inte i sig att hela anläggningen går till ett säkert tillstånd.
  • Termoelementkalibrator: Instrument som genererar eller mäter termoelektriska spänningar motsvarande angivna temperaturer. Används bland annat för att kontrollera termoelementingångar och mätinstrument. Kalibrering av själva givaren kräver en känd referenstemperatur.
  • Thomsoneffekt: Reversibel absorption eller avgivning av värme i en strömförande ledare som har en temperaturgradient. Effekten skiljer sig från den vanliga resistiva uppvärmningen.
  • Tidskonstant: För ett första ordningens system: den tid efter en stegändring då utsignalen har genomgått cirka 63,2 % av den slutliga förändringen. Verkliga temperaturgivare kan ha mer komplicerade dynamiska förlopp. Se svarstid.
  • Transistor: Halvledarkomponent som används för bland annat förstärkning och koppling. Temperaturberoendet hos vissa elektriska egenskaper kan också utnyttjas för temperaturmätning.
  • Trippelpunkt: Den kombination av temperatur och tryck där ett ämnes fasta, flytande och gasformiga faser kan samexistera i jämvikt. Vattnets trippelpunkt har det tilldelade temperaturvärdet 0,01 °C på ITS-90 och ett tryck på cirka 611,7 Pa.

U

  • Undertryckning av likfasstörningar (CMRR): Ett instruments förmåga att undertrycka en störspänning som är gemensam för båda ingångarna i förhållande till en referenspotential, vanligen jord. CMRR står för common-mode rejection ratio och anges normalt i dB.
  • Undertryckning av seriemodstörningar: Ett instruments förmåga att undertrycka störspänningar som ligger mellan ingångsanslutningarna och därmed adderas till mätsignalen. Anges vanligen i dB vid en viss frekvens, exempelvis nätfrekvensen 50 Hz. Kallas även normalmodundertryckning.

V

  • Varma lödstället: Traditionell benämning på ett termoelements mätställe. Det kan vara kallare än referensstället och förbindelsen är ofta svetsad snarare än lödd. Se mätställe.
  • Volt (V): SI-enheten för elektrisk potentialskillnad och elektromotorisk kraft. En volt motsvarar en joule per coulomb.
  • Värmeledningsförmåga: Materialegenskap som anger hur väl ett material leder värme. Relaterar värmeflödestätheten till temperaturgradienten och uttrycks i W/(m·K).
  • Värmestrålning: Elektromagnetisk strålning som avges av materia på grund av dess temperatur. Värmeöverföring genom strålning kräver inget materiellt medium och kan ske i vakuum.
  • Värmeutvidgning: Förändring av ett materials längd, area eller volym till följd av en temperaturändring, vanligen en ökning vid uppvärmning. Utvidgningskoefficienten anger den relativa dimensionsändringen per kelvin.
  • Värmeöverföring: Överföring av värmeenergi till följd av en temperaturskillnad, genom ledning, konvektion eller strålning. Nettotransporten sker spontant från högre till lägre temperatur.

W

  • Wheatstones brygga: Bryggkoppling med fyra resistiva grenar, en spänningskälla och en detektor mellan grenarnas mittpunkter. När bryggan är balanserad är spänningen mellan mittpunkterna noll. Används för noggrann resistansmätning.

Ä

  • Ädelmetaller: Metaller med hög motståndskraft mot oxidation och korrosion, exempelvis guld, silver och platinametallerna. Inom temperaturmätning är särskilt platina och rodium viktiga.

Obs: Informationen i denna guide tillhandahålls endast för allmän information och utbildningsändamål. Även om vi strävar efter korrekthet tillhandahålls alla data, exempel och rekommendationer i befintligt skick utan någon form av garanti. Standarder, specifikationer och bästa praxis kan ändras över tid, så kontrollera alltid aktuella krav före användning.

Behöver du hjälp eller har du en fråga? Vi hjälper gärna till – kontakta oss.

Mer att läsa

RTD jämfört med termoelement – välj rätt givare
Läs om egenskaper och kännetecken hos termoelement och RTD-givare.

Resistanstabeller för Pt100-givare
Visa tabeller över sambandet mellan resistans och temperatur för Pt100-givare.

Vilka färgkoder används för RTD?
Läs om RTD-färgkoder och kopplingskonfigurationer.

Nästa: Grundläggande läsning →