Behöver du en offert eller rådgivning?

Kontakta en av våra erfarna ingenjörer

Call TC
TC Measurement & Control AB

Termoelementtyper

Termoelementtyper och standarder

Många materialkombinationer har använts för att tillverka användbara termoelement, var och en med sitt särskilda användningsområde. Värdet av utbytbarhet och masstillverkningens ekonomi har dock lett till standardisering, där ett fåtal specifika typer nu är lättillgängliga och täcker klart merparten av temperatur- och miljötillämpningarna.

Dessa termoelement tillverkas för att följa ett samband mellan EMK och temperatur, angivet som tabeller med EMK-värden med en normal upplösning på 1 µV mot temperatur i intervall om 1 °C och omvänt. Internationellt publiceras dessa spänningsreferenstabeller som IEC 60584-1 (BS EN 60584-1). Det är viktigt att notera att standarderna inte behandlar själva kablarnas konstruktion eller isolering, eller andra prestandakriterier. Med den variation som finns får man i detta avseende förlita sig på tillverkarnas egna standarder.

Standarderna omfattar de åtta specificerade och vanligast använda termoelementen, med deras internationellt erkända typbeteckningar med bokstäver och fullständiga referenstabeller för varje typ. Se referenstabellerna som publiceras i denna guide. Här är det lämpligt att gå igenom dem var för sig och bedöma deras värde, egenskaper och användningsområde. Observera att den positiva ledaren alltid anges först. Observera också att den angivna maximala användningstemperaturen, särskilt för termoelement av oädel metall, inte är hela sanningen. Den måste relateras till tråddiametern, liksom till miljön och kraven på termoelementets livslängd.

Termoelementtyper enligt IEC 60584-1

Typ K – nickel-krom mot nickel-aluminium

Färger för termoelement Typ KTermoelement typ K, även kallat Chromel-Alumel, är det vanligaste termoelementet i bruk i dag, främst eftersom det är tillförlitligt, kostnadseffektivt, har ett brett temperaturområde och rimlig noggrannhet. Termoelement typ K är främst avsedda för allmän temperaturmätning i normala atmosfärer. Högsta kontinuerliga temperatur är cirka 1 100 °C, men över 800 °C orsakar oxidation i ökande grad drift och avkalibrering. Vid kortvarig exponering kan gränsen dock höjas något till 1 200 °C. Mer information finns på vår särskilda sida om termoelement typ K.

Typ J – järn mot koppar-nickel

Färgkod för termoelement Typ JTermoelement typ J, ofta kallat järn/konstantan, är ett av få termoelement som kan användas säkert i reducerande atmosfärer. I oxiderande atmosfärer över 550 °C bryts det dock snabbt ned. Högsta kontinuerliga drifttemperatur är cirka 800 °C, men vid kortvarig användning kan temperaturer upp till 1 000 °C hanteras. Lägsta temperatur är −210 °C, men var uppmärksam på kondens vid temperaturer under omgivningstemperatur – det kan leda till rost på järnledaren samt sprödhet vid låg temperatur. Mer information finns på vår särskilda sida om termoelement typ J.

Typ T – koppar mot koppar-nickel

Färger för termoelement Typ TTermoelement typ T, vars ursprungliga benämning var koppar-konstantan, har fått en tydlig nisch inom temperaturmätning i laboratorier i området från −250 °C till 400 °C – över detta oxiderar kopparledaren snabbt. Repeterbarheten är utmärkt i området från −200 °C till 200 °C (±0,1 °C). Viktigt att beakta är kopparledarens höga värmeledningsförmåga och att koppar/nickellegeringen i den negativa ledaren inte är densamma som i Typ J – därför är de inte utbytbara. Mer information finns på vår särskilda sida om termoelement typ T.

Typ N – nickel-krom-kisel mot nickel-kisel

Färger för termoelement Typ NTermoelement typ N lanserades som den revolutionerande ersättaren till termoelement typ K (det vanligaste i industriell användning), men utan dess nackdelar – Typ N (Nicrosil-Nisil) har betydligt större motstånd mot oxidationsrelaterad drift vid höga temperaturer än sin konkurrent, och även mot andra vanliga instabiliteter, särskilt hos Typ K men i viss mån även hos andra termoelement av oädel metall. Det klarar därför högre temperaturer än Typ K (1 280 °C och högre under korta perioder). Mer information finns på vår särskilda sida om termoelement typ N.

Typ E nickel-krom mot koppar-nickel

Termoelement typ E, även kallat Chromel-Constantan, är känt för sin höga utsignal – den högsta bland de vanligt använda termoelementen, även om detta har mindre betydelse i dag med mycket stabila halvledarförstärkare. Det användbara temperaturområdet sträcker sig från cirka −250 °C (kryogent) till 900 °C i oxiderande eller inert atmosfär. Eftersom det anses vara stabilare än Typ K är det bättre lämpat för noggranna mätningar. Typ N rankas dock fortfarande högre tack vare sin stabilitet och sitt temperaturområde. Mer information finns på vår särskilda sida om termoelement typ E.

Typ S – platina-10 % rodium mot platina

Termoelement typ S kan användas kontinuerligt i oxiderande eller inert atmosfär vid temperaturer upp till 1 600 °C och kortvarigt upp till 1 700 °C. För högtemperaturapplikationer används isolatorer och mantlar av omkristalliserad aluminiumoxid med hög renhet. I praktiken behöver termoelementet skyddas med en tät mantel i alla utom de renaste applikationerna, eftersom små mängder metallånga kan orsaka försämring och minska den genererade termoelektriska spänningen. Kontinuerlig användning vid höga temperaturer orsakar också degradering, och rodium kan diffundera in i den rena platinledaren, vilket leder till lägre utsignal. Mer information finns på vår särskilda sida om termoelement typ S.

Typ R – platina-13 % rodium mot platina

Termoelement typ R liknar kombinationen Typ S, men detta termoelement har fördelen av något högre utsignal och bättre stabilitet. I allmänhet föredras termoelement typ R framför Typ S, och användningsområdena är i stort sett desamma. Mer information finns på vår särskilda sida om termoelement typ R.

Typ B platina-30 % rodium mot platina-6 % rodium

Termoelement typ B utvecklades på 1950-talet och kan användas kontinuerligt upp till 1 600 °C och intermittent upp till cirka 1 800 °C. I övrigt liknar det andra ädelmetallbaserade termoelement, typ S och R, men utsignalen är lägre och det används därför normalt inte under 600 °C. En intressant praktisk fördel är att utsignalen är försumbar inom området 0 °C till 50 °C, vilket gör att kallpunktskompensering normalt inte behövs.

Listan ovan visar de vanligaste termoelementtyperna som används i Sverige. Andra termoelementtyper som du kan stöta på, till exempel termoelement typ B och typ C, används i allmänhet i mer specialiserade applikationer, vanligtvis vid högre temperaturer. En kort beskrivning av dessa finns nedan:

Andra termoelementtyper

Typ C volfram-5 % rhenium mot volfram-26 % rhenium (IEC 60584-1)

Tidigare kallade W5 ger termoelement typ C, liksom volfram-/rheniumlegeringar generellt, relativt höga och förhållandevis linjära termoelektriska spänningar för högtemperaturmätning. Dessa termoelementtyper bör användas i vakuum, inert atmosfär eller applikationer med torr vätgas. Över 1 200 °C kan volfram bli sprött på grund av omkristallisering.

Typ A volfram-5 % rhenium mot volfram-20 % rhenium (IEC 60584-1)

I likhet med Typ C ovan har termoelement Typ A ett något utökat temperaturområde, upp till 2 500 °C.

Icke-standardiserade termoelement

Även om många termoelementkombinationer har utvecklats genom åren är nästan alla inte längre tillgängliga eller i bruk, utom för mycket specialiserade tillämpningar eller av historiska skäl. Det finns dock fyra huvudsakliga icke-standardiserade typer som fortfarande har en plats inom termoelementmätning.

Andra volfram–rhenium-termoelement

Det finns två andra primära kombinationer av detta termoelement: Typ G (volfram mot volfram-26 % rhenium) och Typ D (volfram-3 % rhenium mot volfram-25 % rhenium). Båda kan användas upp till 2 300 °C och under korta perioder upp till 2 750 °C i vakuum, ren vätgas eller rena inerta gaser. Över 1 800 °C kan det dock uppstå problem med förångning av rhenium. Som isolatorer rekommenderas i allmänhet berylliumoxid och toriumoxid, även om problem även här kan uppstå vid förhöjda temperaturer, där trådar och isolatorer kan reagera med varandra.

Iridium-40 % rodium mot iridium

Eftersom detta är det enda ädelmetalltermoelementet som kan användas i luft utan skydd upp till 2 000 °C, dock endast kortvarigt, kan dessa enheter även användas i vakuum och inerta atmosfärer. Det finns däremot inga standardiserade referenstabeller, och användaren måste förlita sig på tillverkaren för satskalibreringar. Försprödning efter användning vid höga temperaturer kan också förekomma.

3.12 platina-40 % rodium mot platina-20 % rodium

Denna givare rekommenderas i stället för Typ B när ett något högre temperaturområde krävs. Den kan användas kontinuerligt upp till 1 700 °C och vid kortvarig exponering upp till 1 850 °C. Därutöver gäller de tillämpningsregler som beskrivs för Typ S. Det finns inga standardiserade referenstabeller, men normalt kan satskalibreringar erhållas från tillverkaren.

3.13 Nickel-krom mot guld-0,07 % järn

Detta är troligen det främsta termoelementet specifikt för kryogena tillämpningar. Det är konstruerat för mätning under 1 K, även om det fungerar bättre vid 4 K och högre. Referenstabeller har publicerats av National Bureau of Standards, men i Europa är legeringen i den negativa ledaren oftare guld-0,03 % järn.

Vad är ett termoelement video
Gratis guide till termoelement och resistanstermometri

Mer information om termoelement

Hur fungerar ett termoelement? Färgkoder för termoelement Utföranden för termoelement Toleranser för termoelement