Kallpunktskompensering för termoelement
Tekniker för kalla lödstället vid termoelementmätning
Vad är kallpunktskompensering?
Termoelement utnyttjar Seebeckeffekten för att generera en spänning som är proportionell mot temperaturförändringar. För varje termoelementtyp finns kalibreringstabeller (emk-tabeller) som kopplar utspänningen till mätpunktens temperatur. Vid termoelementmätning måste givarens utspänning på något sätt relateras till dessa tabeller för att den verkliga temperaturen ska kunna fastställas.
Det viktigaste är att olika nettoutspänningar uppstår för en given temperaturskillnad mellan mätpunkten och referenspunkten om referenspunktens temperatur tillåts variera. Därför utgår de ovan nämnda kalibreringstabellerna alltid uttryckligen från att referenspunkten hålls vid 0 °C.
Enkla kopparkopplingar i is
Detta kan uppnås genom att kopparkopplingarna förs in i ett smältande isbad via isolerande glasrör, eller i en temperaturreglerad kammare, till exempel ett isotermt block med lämpliga temperaturgivare. Vid industriell mätning utförs denna funktion i dag normalt av temperaturkorrigerande elektronik, medan linjäriseringselektronik (oftast digital) med kurvanpassning hanterar termoelementens inneboende olinjäriteter enligt kalibreringstabellerna.
Praktisk industriell kompensering
I praktiken registreras variationer i referenstemperaturen av en komponent, till exempel en termistor, placerad så nära referenspunkten som möjligt. Därefter induceras en EMK som varierar med temperaturen och kompenserar för temperaturförändringar vid referensanslutningarna.
Behöver du råd om kallpunktskompensering eller någon annan aspekt av temperaturmätning?
Kontakta en av våra erfarna ingenjörer på
08 252 202.
Populära termoelement
Mineralisolerade termoelement
Robusta givare, idealiska för de flesta applikationer. Stort urval av anslutningsutföranden, t.ex. förseglingar, kablar, kontaktdon, kopplingshuvuden m.m.
Termoelement för allmän användning
Ett brett utbud av termoelement för många applikationer. Handhållna givare, ytgivare, bajonett-, bult- och lappgivare m.m.
Metoder för kallpunktskompensering
Som förklarats ovan ger termoelement en utsignal som beror på temperaturen i de två lödställena. För att de ska fungera som absoluta temperaturmätare, och inte som differentialmätare, måste referenspunkterna hållas vid en känd temperatur (se diagram 5.1).
Kompensering vid laboratoriebruk
En etablerad och enkel metod för att hålla referenstemperaturen stabil, som fortfarande används i laboratorier, är att sänka ned referenspunkterna i en sörja av smältande is. Med ren vattenis etableras temperaturplatån under smältprocessen vid konstant 0 °C inom ±0,001 °C. I praktiken behövs endast ett Dewarkärl fyllt med is, och uppställningen kan då bli relativt noggrann. Den kräver dock regelbunden tillsyn och påfyllning vid annat än kortvarig användning och är uppenbart olämplig för industriella krav. Felkällor omfattar det referensfel på 4 °C som uppstår om tillräckligt mycket is smälter så att referenspunkterna i praktiken endast är nedsänkta i vatten – med isen flytande ovanpå. Om isen som används dessutom har förvarats i frys är den betydligt kallare än 0 °C.
Det är därför inte förvånande att det finns mer praktiska kallpunktsalternativ för industriellt bruk, även dessa utformade för att ge en referenstemperatur på 0 °C. En lösning är en automatiskt temperaturreglerad kammare där referenspunkterna placeras. Den håller punkterna kontinuerligt vid ispunkten med hjälp av halvledarbaserade termoelektriska kylmoduler (Peltier). Här är temperaturfelen normalt mindre än 0,1 °C. Användning av en ispunktsreferens, eller en motsvarighet till den oavsett hur den genereras, är fortfarande att föredra framför alternativen, inte bara av noggrannhets- och stabilitetsskäl utan också eftersom referenstabellerna för termoelement bygger på en referenstemperatur på 0 °C.
Integrerad elektronisk kallpunktskompensering (CJC) för temperaturmätning
En annan mycket vanlig lösning i dag bygger på ett temperaturkänsligt elektriskt nätverk (det finns flera alternativ, bland annat Wheatstonebryggor) som följer referenspunktens temperatur och alstrar en ekvivalent spänning. Denna så kallade kallpunktskompensering byggs in i varje termoelementkrets, eller i själva mätinstrumentet eller transmittern vid anslutningspunkten (se nedan). Dessa enheter finns som separata moduler, med nät- eller batteridrift, och ger en noggrannhet inom några °C.
Många instrument som är konstruerade för användning med termoelement har en kopplingsplint för direktanslutning av termoelementets ledare eller förlängningsledningens ledare, utan behov av en separat referenspunkt som sådan. Enheter som elektroniska termometrar, temperaturregulatorer, dataloggrar med mera har ofta egna spänningsgeneratorer för motsvarande ispunktsreferens (enligt beskrivningen ovan).
Temperaturen vid anslutningspunkten kan bestämmas med en integrerad RTD, termistor eller transistor, och därmed kan en lämplig referensspänning genereras. Det är också viktigt att placera referensgeneratorn rätt fysiskt, eftersom termoelementavläsningens noggrannhet och stabilitet beror på att det aktuella nätverket verkligen befinner sig i samma temperaturmiljö som själva anslutningarna.
Referensspänningen kan i vilket fall som helst adderas till termoelementets utsignal antingen genom att ingå i den elektriska kretsen eller, särskilt i regulatorer, dataloggrar och andra digitala system, genom databearbetning i temperaturberäkningarna. Många moderna regulatorer, loggrar med mera kan i praktiken använda den senare metoden för all kallpunktskompensering.
System med flera termoelement
För större system med många termoelement finns även racksystem och skåp med exempelvis 100 motsvarande referenslödställen (kalla lödställen) redan monterade i ett utrymme med jämn temperatur. Utrymmet kan vara en ispunktsenhet enligt ovan, men det kan lika gärna vara ett termiskt stabilt metallblock som håller en relativt jämn temperatur nära omgivningens. I det senare fallet övervakas blockets temperatur kontinuerligt av en elektrisk kompensator, och även här finns den motsvarande ispunktsspänningen tillgänglig för att adderas till varje termoelements utsignal – elektriskt eller numeriskt.
Förhöjda temperaturer
Därutöver finns referensenheter avsedda för utrymmen som arbetar vid förhöjda temperaturer. De kan vara användbara i områden med särskilt höga omgivningstemperaturer, men termoelementens utsignaler måste korrigeras till motsvarande värden vid 0 °C. I princip kan mätpunktens temperatur härledas, så länge referenstemperaturen är känd, genom att lägga till en korrigeringsfaktor från standardtabellerna för det aktuella termoelementet.
Figur 5.1: Dewarkärl med referenspunkter

Figur 5.2: Temperature controlled enclosure
Vad händer om kallpunktskompensering inte görs i en termoelementkrets?
Om kallpunktskompensering utelämnas blir temperaturavläsningarna felaktiga av följande skäl:
- Variation i referenspunkten
Vid intern CJC antas referenspunkten hålla en känd temperatur, ofta rumstemperatur som refereras till 0 °C. Om referenspunktens temperatur avviker från det antagna värdet uppstår en offset i termoelementkretsens utspänning, vilket ger felaktiga temperaturvärden. - Okompenserad spänning
Termoelementet genererar en spänning som är proportionell mot temperaturskillnaden mellan mätpunkten och referenspunkten. Utan CJC motsvarar den spänning som instrumentet mäter inte temperaturen vid mätpunkten korrekt. Denna avvikelse kan ge mätvärden som skiljer sig avsevärt från den faktiska temperaturen.
Vilken påverkan får det i tillämpningar om CJC inte används?
Processreglering
I industriella tillämpningar kan felaktiga temperaturvärden leda till felaktig processreglering. Vid tillverkning kan till exempel felaktiga temperaturmätningar påverka produktkvaliteten eller produktionsprocessens effektivitet.
Säkerhetsrisker Där temperaturövervakning är kritisk för säkerheten, till exempel i kemiska anläggningar eller laboratorier, kan användning av felaktiga mätvärden på grund av utebliven CJC leda till osäkra driftförhållanden eller processer.
