Introduktion till RTD (resistansgivare)
Innehåll
RTD-givare bygger på principen att den elektriska resistansen hos en ledare förändras med temperaturen. När temperaturen stiger ökar atomvibrationerna och elektronspridningen i metallen, vilket gör att resistansen ökar på ett förutsägbart sätt. Detta samband kan användas för noggrann temperaturmätning, förutsatt att givarmaterialet är stabilt och rent.
Så fungerar det
Enkelt uttryckt har metaller som platina ett tillförlitligt samband mellan resistans och temperatur. Även föroreningar och gitterdefekter kan påverka resistansen, men dessa effekter är till största delen temperaturberoende och kan hanteras i material med hög renhet.
resistansgivare har flera praktiska fördelar jämfört med termoelement:
- Absolut mätning: Inget behov av referenspunkt eller kallpunktskompensering.
- Enklare kabeldragning: Standardkablar av koppar kan användas mellan givaren och instrumenteringen, vilket minskar komplexiteten.
Historik
Principen går tillbaka till 1860-talet, då Sir William Siemens först föreslog att temperaturberoende resistans skulle användas för mätning. Tidiga versioner använde platina, men konstruktionen var instabil på grund av mekaniska spänningar och kontaminering.
Först 1899 blev resistanstermometri med platina tillförlitlig, tack vare förbättrade material och konstruktionsmetoder som Callendar var pionjär för.
Viktiga krav för noggranna resistansgivare
För stabila och noggranna mätningar måste RTD-elementen:
- Använda metaller med hög renhet (vanligen platina).
- Hållas i ett helt glödgat tillstånd för att undvika fysikaliska förändringar.
- Vara skyddade mot kontaminering för att förhindra kemiska förändringar.
- Vara mekaniskt stödda för att minimera påkänningar från termisk expansion.
Vid tillverkning av resistansgivare måste känslighet vägas mot robusthet för att säkerställa prestanda även i krävande industrimiljöer.
Resistansekvationen för resistansgivare
För resistansgivare av platina är sambandet mellan resistans och temperatur förutsägbart och kan beskrivas med ett polynom:
Över 0 °C räcker ett andragradspolynom (kvadratiskt polynom):
Rt /R0 = 1 + At + Bt2
Under 0 °C (för högre noggrannhet) används ett mer noggrant tredjegradspolynom (kubiskt polynom):
Rt /R0 = 1 + At + Bt2 + Ct3(t-100)
Alltså:
t = (1/α)(Rt - R0)/R0 + δ(t/100)(t/100 -1)
Där:
- Rt = resistansen vid temperaturen t
- R0 = resistansen vid 0 °C
- t = Temperatur i °C
- A, B, C = Kalibreringskonstanter
Konstanterna A, B och C i dessa ekvationer fastställs vanligen genom kalibrering för givare med hög noggrannhet, men i industriella tillämpningar används ofta standardiserade värden enligt IEC 60751:
- A = 3,90802 × 10-3
- B = –5,802 × 10-7
- C = –4,2735 × 10-12
Alfakoefficienten och grundintervallet
En viktig parameter vid specifikation av resistansgivare av platina är alfakoefficienten (α), som anger den genomsnittliga temperaturkoefficienten för resistans mellan 0 °C och 100 °C:
α = (R100 – R0) / (100 × R0)
Denna ekvation jämför resistansen vid 0 °C (R0₀) och 100 °C (R100) — en skillnad som kallas grundintervall. För kommersiella resistansgivare är detta grundintervall normalt 38,5 Ω, vilket ger ett α-värde på 3,85 × 10-3/°C.
Alfakoefficienten påverkas av både renheten och det glödgade tillståndet hos platinamättråden. Platina med högre renhet som är fullständigt glödgad kan uppnå alfavärden mellan 3,925 × 10-3/°C och 3,928 × 10-3/°C, vilket ger bättre linearitet och noggrannhet – men materialet är också känsligare för mekanisk töjning och kontaminering.
För att säkerställa enhetlighet definierar standarden IEC 60751 tabeller över resistansvärden som funktion av temperatur för RTD-givare, baserade på:
- R0 = 100 Ω vid 0 °C
- R100 – R0 = 38,5 Ω (fundamentalintervall)
- α = 3,85 × 10-3/°C
- Tillgängliga i toleransklass A och klass B
Dessa tabeller utgör grunden för industriell RTD-kalibrering och möjliggör tillförlitlig mätning över ett brett temperaturområde.
Sammanfattning
RTD-givare mäter temperatur genom att följa hur resistansen förändras med värme. Platina är det mest använda materialet tack vare sin stabilitet, renhet och reproducerbara egenskaper. RTD-givare är noggranna, kräver ingen referenspunkt och använder standardkablage – vilket gör dem idealiska för många industriella tillämpningar.
Sambandet mellan temperatur och resistans beskrivs med polynomekvationer och är standardiserat i IEC 60751, som definierar kalibreringskonstanter och toleransklasser. För noggrann mätning måste RTD-elementet förbli kemiskt stabilt, fysiskt oförändrat och fritt från mekaniska spänningar eller föroreningar.
Obs: Informationen i denna guide tillhandahålls endast för allmän information och utbildningsändamål. Även om vi strävar efter korrekthet tillhandahålls alla data, exempel och rekommendationer i befintligt skick utan någon form av garanti. Standarder, specifikationer och bästa praxis kan ändras över tid, så kontrollera alltid aktuella krav före användning.
Behöver du hjälp eller har du en fråga? Vi hjälper gärna till – kontakta oss gärna.
Mer att läsa
RTD jämfört med termoelement – välj rätt givare
Läs om egenskaper och kännetecken hos termoelement och RTD-givare
Utsignalstabeller för RTD
Visa tabeller över resistans kontra temperatur för alla Pt100-givare.
Vilka färgkoder används för RTD?
Läs om RTD-färgkoder och kopplingskonfigurationer.